Nytt i butiken är dessa fullkomligt ljuvliga års– och veckokalendrar från Grapat!
Grapat är ett spanskt företag som i liten skala tillverkar handgjorda, ekologiska och giftfria leksaker i trä inspirerade av Waldorf-pedagogik. Kalenderna funkar fint i pedagogiska verksamheter men precis lika fint hemma. Dessa finfina kalendrar fick oss att fundera lite extra på det där med barn, tidsuppfattning och veckorna och åren som går.
Linjär tid exakt tid
I den moderna västerländska kulturen anses tiden linjär. Tiden anses i sig vara ett objektivt mått som vi kan ange med en exakthet på miljondelars sekund. Vi har också de senaste 150 åren samma tidsangivelse över hela jordklotet (med tidszoner) angivet i sekunder, minuter och timmar. Tiden ses som att den uppstår i det att flera händelser på varandra följes som en sekvens med en dåtid, ett nu (i exakt detta ögonblick) och en framtid.
Sverige var det land som först i hela världen införde en och samma tid inom rikets gränser. Den 1 januari 1879 infördes i Sverige alla svenska orter samma tid – svensk normaltid. Innan dess hade vi lokaltid vilket hade fungerat utmärkt i hundratals år. Det som tvingade fram en ändring var den nybyggda järnvägen, eftersom man från 1862 kunde åka tåg hela vägen från Stockholm till Göteborg. För att lösa problemet med att konstruera begripliga tidtabeller för ett tåg som passerar flera olika orter med olika lokaltid infördes alltså svensk normaltid.
I takt med att det internationella järnvägsnätet byggdes ut ansågs behovet öka för en världsklocka för hela jorden. Denna världsklocka krävde ett stort antal internationella konferenser innan den slutligen existerade år 1913. Efter detta har vi samma tid över hela jordklotet. Jorden hade alltså snurrat i många miljoner år med lokal tid. Men plötsligt var vi en tidsmässig enhet över hela jordklotet.
Naturligtvis har människor i alla tider innan dess förhållit sig till tiden. Solljuset, månen och planeterna som visat vägen. Men vår känsla för tid är än idag subjektiv och även kulturell.
T.ex. har de österländska världsreligionerna ett så kallat cirkulärt tidsperspektiv. Tiden är inte linjär som i den västerländska världsbilden; vi lever inte i en värld som en gång skapats och som en dag kommer att gå under, utan i en värld som skapas, upprätthålls, går under och skapas på nytt, om och om igen. Vår tillvaro i världen är inte heller en livslinje som börjar med födelse och slutar med död och en eventuell vidare existens i en annan dimension. Att dö innebär att man reinkarneras (återföds) igen. Världen och människan återföds ständigt. Detta eviga kretslopp kallas samsara.
Barn och tid
När det gäller barn och tid så betonas det ofta vikten av att ge barnen fasta rutiner. Att lära sig att styra barnet efter klockan samt att alltid se framåt. Ser man det ur ett historiskt perspektiv är det lätt att förstå svårigheterna i detta synsätt då människan under många års evolution levt på ett annat sätt. Tiden, klockan och hela den linjära livsstilen är en rätt kort historia under vår totala tid på jorden. Och den naturliga rytmen finns där ändå. Dygnet är och har alltid varit cykliskt och vi återkommer till samma punkt om och om igen. Naturvetenskapen har lärt oss att dygnet är den tid som det tar för jorden att rotera runt sin egen axel, och detsamma gäller månader och år. Men trots det upplevs så upplevs tiden subjektivt för varje individ som ett cykliskt förlopp. Dygnet, månaden och året kommer igen, om och om igen.
För barn kan konventionella linjära kalendrar därför vara svåra att förstå. Eftersom veckan, året och månader där börjar och slutar i en linje. Men tiden fungerar inte så – för när veckan eller året slutar, säger den inte alls hejdå. Utan hälsar, välkomnar och startar cirkeln på nytt igen.
Så fint!
Kram Anna
