Foto Sally Mann
Lars H Gustafsson är barnläkare, författare och bor i Lund och som har arbetat med barn hela sitt yrkesverksamma liv. Nu är han pensionerad och ägnar sig istället åt författarskapet. Lars H Gustafsson skriver främst böcker om barn, föräldraskap, etik och livsfrågor. Lars har också som representant för Rädda Barnen varit med och förhandlat om barnens rättigheter så som de är formulerade i FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den också kallas. Barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. När man läser barnkonventionen hittar man många områden att där det finns möjligheter till förbättring och utveckling av barnens rättigheter i dagens samhälle.
I sin senaste bok Relationsrevolutionen – om mötet mellan barn och vuxna formulerar Lars H Gustafsson ett, som han kallar, nytt sätt att möta barn ”den fjärde vägens barnsyn”. Revolutionen består i att se att barnen har lika värde som de vuxna. Att möta barn som jämlikar med samma mänskliga rättigheter som vuxna. Ett synsätt som får konsekvenser för hela livet, samhället och världsordningen.
I boken beskriver han de tre olika sätt att tänka om barn som dominerar västvärlden idag. De tre tankesätten kan sammanfattas som
- den auktoritära barnsynen full av pekpinnar – barnet skall fostras
- den naturliga barnsynen som utgår från att barn vill gott och som sätter det ”kompetenta” barnet på en piedestal
- den demokratiska barnsynen som lägger stor vikt vid barnets utveckling och de vuxnas roll som förebilder och som ser barn som oskrivna blad som ska fyllas med innehåll.
Gemensamt för de tre dominerande synsätten är att man tänker att barnet är något väsensskilt från vuxna. Att barnen är en annan sort. Istället för människor med lika värde och samma rättigheter som alla andra människor. Lars H Gustafssons fjärde vägens barnsyn tror på möten och relationer. För det är i relationen som barn och vuxna kan mötas. Och därmed ges möjlighet till utveckling. Man kan se det som ett humanistiskt syn på tillvaron: ”Jag måste se människan för att kunna möta henne.” Och för att det mötet skall kunna ske måste vi se varandra. Den fjärde vägens barnsyn innebär att reflektera över hur vi möts och hur vi påverkar vi varandra.