God Jul!

image-png

image-1-png

blogger-image-593392546

Så är den åter här igen. Årets stora helg i västvärlden. Eller faktiskt kanske i hela världen. Den absolut största storhelgen här i norr i alla fall. Alla vill vara lediga. Alla vill fira att ljuset äntligen är tillbaka och att vi lämnar årets mörkaste tid bakom oss. Vi ser fram emot nästa år och allt det nya. Men mycket är sig likt. Vi planerar och plockar fram, packar paket och drömmer om en vit jul. För en del är det lika med snö men för säkert nästan lika många är det en förhoppning om en jul utan sprit. Utan maktkamper om största eller dyraste klappen. Eller bråk och hur slingan skall slingra sig runt granen. Eller nån annan liten sak man kan ryka ihop om när man vill lite för mycket.

Själva drömmer vi om en röd och grön jul. Eller kanske en gul. Rött som i värme och klappar på kind. Grönt som i miljömedvetet och naturen i form av en egenhuggen naturgran som ståtar i stugan. Gult som i värme. Att göra något kul eller lite tokigt ihop. Leka lekar och sånt. Vila eller läsa något gott. För julen är barnen och lekens högtid för oss. Hela grejen med klappar och tomte är för oss en lek. Att planera, gömma, hålla hemligt, viska och leta. Det är ju bara en lek. Något vi gör för skojs skull, för att vi vill och för att vi kanske behöver lite lättsamhet i mörkret om vintern. Det är så vi tänker om julen och går som vanligt all in på vårt eget lilla speciella sätt!

Det jag minns bäst från mina egna barndomsjular är konstigt nog fruktfatet som togs fram om kvällen. När maten var äten. Tomten kommen. Klapparna öppnade. Gröten låg i magen. Och läsken urdrucken. Då tog de vuxna fram ett fruktfat och några fruktknivar till och sen så satt vi alla i soffan liksom i en liten ring och åt frukt tillsammans. Tänk om de vuxna vetat det när det slitit och släpat i decembermörkret med allt det där andra. Att de enda jag ville var att vi skulle sitta ner en liten stund om kvällen och äta frukt tillsammans. Att det skulle bli jul för mig i mitt minne så här många år senare.

Så min uppmaning får bli att glöm inte att lyssna på barnen mitt i julstöket, för de har så himla mycket att säga oss.

God jul alla fina! Och ta hand om er och varandra och de små stunderna i alla helger.

Kram!

Anna

Lämna ett svar